Lucia
Äntligen lucia. Som E har längtat.
Idag var en stor dag. Första gången som lucia och hon hade själv planerat allt.
"Mamma, kan du fixa en sån där vit klänning?"
"Mamma, kan du fixa en sån där som man har i håret?"
"Mamma, kan du fixa ett sånt där rött band att ha runt magen?"
Självklart kan mamma fixa allt. =) Än så länge är vi som föräldrar hennes stora hjältar och idoler. Misstänker att det kommer förändras med åren så jag försöker njuta!
***
Vissa dagar kommer det över en lite mer. Hur stort det är. Livet.
Mina två fantastiskt fina små barn. Min man som har burit mig mer än nånsin det sista året, självuppoffrande. Inga suckar.
Vissa dagar saknas min fina mamma mer än andra. En söndagsskolefest med barn som sjunger och E som är ängel. Luciapremiären med spänd förväntan. Lillebrors stora framsteg i livet...
***
Det är en underbar resa att få se sina barn växa upp. Se deras glittrande ögon av spänd förväntan dagar som dessa. Och så smärtsamt att bära på en saknad av en mormor som aldrig fick träffa min son och inte fick se E växa upp till den stora tjej hon blivit.
Livet.
Du fattas mig mamma.
Kommentarer
Postat av: teresia
Fint skrivet...jag känner igen mig i dina tankar och känslor kring barnen och mamma Brith. KRAMAR:
Trackback
