Storasyster
E har väldigt många funderingar kring det här med bebisen. Det är framför allt många saker hon säger att hon ska göra när bebisen har kommit. Tex så ska hon dels sluta med blöjor säger hon själv (eftersom bebisen kommer att behöva alla blöjor) och hon ska också bära pappa nerför trappan.(?) Det sistnämnda är väl inte så troligt... och i kaoset med en liten bebis är kanske inte det första så troligt att det kommer hända just då heller men förhoppningsvis framåt sommaren. Det kommer kännas som en stor milstolpe när vi passerar det.
***
Alla andra "projekt" har gått väldigt smidigt med E. När hon var ett år slutade vi med gröt utan problem och hon har alltid ätit bra. När hon var två fick jag nog av hur "nappig" hon var så en helg slutade tvärt med nappen. Mitt knep var då att hålla igång gärnet på dagarna (lek med kusinerna var perfekt) så att hon sen var så trött att hon nästan inte reflekterade över vart nappen var, inte ens vid läggdags. Första kvällen frågade hon en gång... men sen var nappen ur världen och hon nämnde själv ofta hur stor hon blivit som slutat med napp.
Oftast är det ju bara en fråga om att man måste ha bestämt sig och vara konsekvent... vilket kan vara nog så svårt ibland såklart.
Sen har vi ju också gått från spjälsäng till växasäng. Läggningen går inte alltid lika smidigt som i spjälsäng men det är oftast en fråga om att man i så fall har lagt henne utan att hon har varvat ner ordentligt eller inte var tillräckligt trött. Oh hjälp hur ska det gå att vara ensam så många kvällar med två barn tänker jag i skrivandets stund? Det kommer nog vara många kaosartade kvällar... får nog lära mig att det får vara okej att ha det så ibland när D är borta så mycket på kvällstid.
Presentnörd som jag är älskar jag alla tillfällen att ha en ursäkt att köpa och slå in presenter. Nu har jag gjort i ordning några presenter till E som hon ska få som "storasyster-presenter" någon dag efter att bebisen kommit. Det kommer ju bli så mycket fokus på bebisen och jag vill att hon också ska få känna sig lite ompysslad... Det är bara lite småplock, lite pyssliga saker som vi kan göra tillsammans men som hon också kan fixa lite med själv.
Det kommer nog bli många känslor fram och tillbaka över att helt plötsligt inte vara den enda som kräver uppmärksamhet i huset. Hoppas det över lag kommer gå bra... Men jag kan tänka mig att hon kommer fråga nångång hur länge bebisen ska stanna eller om den ska tillbaka in i magen snart!
Crazy in love
Vår
Försöker komma på olika sätt att muntra upp mig själv och att distrahera mig från att bara tänka på NÄR tusan bebisen kommer...
Förra veckan hade jag riktiga vårkänslor men nu är det ju lite mer vinter igen. Jag älskar när våren kommer smygandes och allt vaknar till liv igen på nåt sätt. Har upptäckt att jag är väldigt svag för tulpaner och speciellt rosa av någon anledning. Det är lite oväntat för jag dras oftast mer åt det röda än åt det rosa... men jag tror det är kombinationen av det rosa mot den gröna som är i bladen, tycker det är så fint tillsammans. Sen blir färgerna dessutom superfina när man fotar dom.
Nu ringer det på dörren och det är mat som kommer levererad från Peking. Lyxigt va?
Tavlor
Två olika varianter på en tavla, gjorda på beställning.
Alla hjärtans dag
Det känns som det finns två olika läger i fråga om alla hjärtans dag.
Antingen älskar man en dag som denna eller så tycker man att det är ett jippo där affärerna bara försöker mjölka ut pengar ur folk... och att man borde lära sig att istället uppskatta dom man älskar på vanliga dagar. En sunkig tisdag utan mening tex...
Jag har lite av både ock i mig. Jag tror absolut att det är en "högtid" som blossar upp mer och mer för att affärerna försöker spela på det...
*****
Samtidigt så älskar jag vardagslyx vilket kan vara ett väldigt brett begrepp.
En finare lite mer genomtänk frukost. En sovmorgon. Pussar. Finfika (utan dåligt samvete) med prat om allt och ingenting. En promenad i solen (om man inte har ont överallt i hela kroppen för att man är höggravid) Kvalitetstid i soffan när det är lugnt och tyst hemma. Alla hjärtans dag behöver ju faktiskt inte kosta pengar.
*****
Min man är mest bekväm med att visa mig sin uppskattning genom att göra saker för mig. Idag har han tvättat och städat och lagat mat.Och handlat. (hjälp hur hann han med allt tänker jag nu?)
Presentnörd som jag är har jag suckat över mig själv att jag inte hade något att ge i år... trodde jag skulle vara på BB nämligen. Men D är iväg på sin älskade heliga innebandy som är varje måndag... av allt jag tror att jag kunde ha kommit på att slå in i paket tror jag ändå innebandyn slår allt för honom. Han fick bara lova rätt många gånger att ha telefonen PÅ i sporthallen... för här chansar vi inte. Plötsligt händer det!
*****
(bildlöst tråkigt inlägg... för jag orkar inte ta mig upp till min "riktiga" dator... =) )
Antingen älskar man en dag som denna eller så tycker man att det är ett jippo där affärerna bara försöker mjölka ut pengar ur folk... och att man borde lära sig att istället uppskatta dom man älskar på vanliga dagar. En sunkig tisdag utan mening tex...
Jag har lite av både ock i mig. Jag tror absolut att det är en "högtid" som blossar upp mer och mer för att affärerna försöker spela på det...
*****
Samtidigt så älskar jag vardagslyx vilket kan vara ett väldigt brett begrepp.
En finare lite mer genomtänk frukost. En sovmorgon. Pussar. Finfika (utan dåligt samvete) med prat om allt och ingenting. En promenad i solen (om man inte har ont överallt i hela kroppen för att man är höggravid) Kvalitetstid i soffan när det är lugnt och tyst hemma. Alla hjärtans dag behöver ju faktiskt inte kosta pengar.
*****
Min man är mest bekväm med att visa mig sin uppskattning genom att göra saker för mig. Idag har han tvättat och städat och lagat mat.Och handlat. (hjälp hur hann han med allt tänker jag nu?)
Presentnörd som jag är har jag suckat över mig själv att jag inte hade något att ge i år... trodde jag skulle vara på BB nämligen. Men D är iväg på sin älskade heliga innebandy som är varje måndag... av allt jag tror att jag kunde ha kommit på att slå in i paket tror jag ändå innebandyn slår allt för honom. Han fick bara lova rätt många gånger att ha telefonen PÅ i sporthallen... för här chansar vi inte. Plötsligt händer det!
*****
(bildlöst tråkigt inlägg... för jag orkar inte ta mig upp till min "riktiga" dator... =) )
Bloglovin
Nu när mitt bloggande kommer vara ännu mer sporadiskt tänkte jag tipsa er om det superenkla Bloglovin. Där kan man gå in och registrera min blogg och på så sätt enkelt ha koll på blogguppdateringar från mig och om det kanske är massa olika bloggar man följer. På så sätt riskerar man inte att missa något som man vill ha koll på i bloggvärlden... =)
Har tänkt tipsa om det länge men som så mycket annat har det inte blivit av. Men idag snubblade jag över en annan blogg (hej elin! =) )som just la upp det här och då tänkte jag det var lika bra att få det gjort... innan jag glömde det igen! Man blir ju inte mindre glömsk av att amma sägs det... (amningshjärna) eller är det bara en ursäkt en trött och förvirrad småbarnsmamma kom på som vi andra har snappat upp?
Speciellt bra kan det vara nu eftersom jag kommer vara här lite nu och då och utan någon tanke på hur mycket eller lite.
Annars går det självklart bra att som vanligt komma och gå som man vill... =)
***
Håll utkik framöver då jag kommer avslöja om någon vunnit namntävlingen, där det i så fall finns ett fint pris att inhämta!
Har tänkt tipsa om det länge men som så mycket annat har det inte blivit av. Men idag snubblade jag över en annan blogg (hej elin! =) )som just la upp det här och då tänkte jag det var lika bra att få det gjort... innan jag glömde det igen! Man blir ju inte mindre glömsk av att amma sägs det... (amningshjärna) eller är det bara en ursäkt en trött och förvirrad småbarnsmamma kom på som vi andra har snappat upp?
Speciellt bra kan det vara nu eftersom jag kommer vara här lite nu och då och utan någon tanke på hur mycket eller lite.
Annars går det självklart bra att som vanligt komma och gå som man vill... =)
***
Håll utkik framöver då jag kommer avslöja om någon vunnit namntävlingen, där det i så fall finns ett fint pris att inhämta!
Detta är dagen...
Dagen D... Tydligen kommer det inte vara Söndag den 13 februari igen förrän om 27 år hörde jag nånstans, utan att gå in närmare på hur det kommer sig. Viktig information va?
Vi väntar dock fortfarande.
Att ha haft förvärkar sen vecka 25 och inte föda för tidigt måste vara en prestation av något slag, tycker ni inte?
Jag är dock MER än redo. Så redo man kan bli på ett nytt kapitel man egentligen inte vet något om... redo, otålig och ja framför allt - obekväm!
Vaggan åkte fram idag. Håller dörren till sovrummet stängd så inte katten bosätter sig i den bara... Allt är klart, det ändå som fattas är... bebisen.
TACK o HEJ
Nu har det blivit dags att säga TACK och HEJ för nu.
Jag kommer antagligen inte kunna hålla mig borta från bloggen även om jag inte jobbar men det kommer bli mindre inlägg och lite annan karaktär på dom om jag skriver. Har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska ha för princip, har ju ingen tanke på att det ska bli en "mamma-blogg" men samtidigt har jag svårt att inte skriva av mig om det som finns runt mig så en gissning är väl att det kommer bli lite av varje framöver. När vi landat. Så småningom.
Under första hälften av 2011 kommer jag jobba någon dag här och där. I genomsnitt en dag i veckan ungefär.
Jag kommer försöka ta emot dom jobb jag känner att jag hinner prioritera och det kan vara bra att vara ute i extra god tid för er som vill boka något. Tänk redan nu på sommaren med dess festligheter: student, kalas, konfirmation, dop, bröllop mm.
Lättast är att nå oss genom att maila info@nordensfoto.se eller lämna ett meddelande på vår telefon på kontoret 0122- 44 00 45 så återkommer vi när det är en lugn stund mitt i tvåbarnslivet.
Camilla
Fotograf-sjukan
Så här i gravidtider är det ju oundvikligt att man själv hamnar framför kameran då och då. Det är inte lätt för en fotograf kan jag lova, jag blir så fruktansvärt obekväm även om det bara är min man som tar kort efter mina direktiv. Jag tror ofta att det är så med fotografer, fast förstår inte varför egentligen.
***
När jag tittar på mina gamla bilder av farmor och farfar så ser jag samma sak hos min farfar som hos mig. Min farfar var en hobbyfotograf av stora mått, han hade alltid med sig någon kamera och hade eget mörkerrum och var en riktig fotonörd (säger jag i positiv bemärkelse). När jag själv blev lite äldre ville jag nu och då ta lite kort på dom två tillsammans och det är samma sak varje gång... Farmor tittar vant och självsäkert in i kameran (van efter ett liv med en kamera som ständig följeslagare) och farfar tittar ner och ler blygt och obekvämt eller tittar på farmor och har ett uttryck som ser ut att handla om att han inte passar in där... framför kameran.
Jag älskar att upptäcka likheter med mig själv och farmor och farfar. Antagligen för att jag inte har så många andra som jag känt under livet med samma genetiska bakgrund. Troligtvis överanalyser jag dessa bitar enormt i vissa lägen... men vad gör det?
***
Idag försöker jag avsluta allt på kontoret och också städa upp och organisera. Något säger mig att det kan vara sista arbetsdagen på länge... eller ja, kanske inte egentligen. Nästa vecka är jag säkert i samma sits, har ju inte ens gått förbi BF än.
Vi får helt enkelt vänta och se. Imorgon är det första dagen som någon har oddsat på i alla fall och det är ju om inte annat ett steg i rätt riktning. Och... vi har aldrig varit så nära som nu!
C.
