Tips: Hans & Greta
Häromdagen var jag inne på Hans & Greta i Finspång. Letade efter en tunnare overall till pyret som den kan ha under vårkanten. Ut ur affären kom jag med en sån plus en tjockare overall, mössa och halsduk till E för 35 kronor. Utöver det fick jag även med mig 130 kronor i kontanter... bra affär va?
***
***
Anledningen till att jag fick pengar är att jag nu och då lämnar in någon påse med kläder där som dom sen säljer åt en och man får en viss procent. Jag brukar lämna in urväxta kläder eller liknande dit när jag inte har något annan konkret idé om någon som behöver sakerna vi inte längre använder.
Jag är lite petig när jag handlar i secondhand-affärer (vilket jag tycker man ska vara, absolut) och som det har blivit är det nästan bara till barnen (plural! haha) jag handlar. Ska det vara värt att köpa begagnat tycker jag det ska hålla hög klass och inte kännas urtvättat eller nopprigt och så. Mest har jag handlar jackor till olika säsonger till E och eftersom hon fortfarande är i storlekarna att man bara använder sakerna en säsong har dom sett så gott som nya ut.
***
***
Det var dagen tips!
Slänger med en illa tagen bild i farten för att ni ska få en bild av affären om ni aldrig varit där. (Ligger mitt emot Edqvist)
Baby Axelsson
Helt plötsligt är vi där. Nu är det okej för bebisen att komma.
Efter att ha haft värkar till och från från vecka 25 har det ibland känts som en evighet till det riktiga slutdatumet kommer men nu är vi så pass nära att bebisen är färdig och bara ligger och gottar till sig lite.
Helst vill jag komma in i februari också vilket inte borde vara en omöjlighet. Första oddsningen är satt på ett datum nästa vecka upptäckte jag när jag tittade i kalendern nyss. Blandade känslor... minns att jag förra gången sa att jag nog kommer sakna att vara gravid men den här gången vill jag bestämt hävda att så inte kommer vara fallet. Det har inte varit lika "roligt" eller enkelt den här gången eftersom jag varit så trött och det alltid resulterar i dålig samvete med stackars E.
***
Hur som helst...
Lilla baby Axelsson har fått sin första present och jag var bara tvungen att visa er. Virkade (tror jag?) Converse-tofflor, haha. Supergulliga. Jag ska tipsa min svägerska som är virkexpert om den här affärsidén... om inte annat kanske det kan gå in under Nordens Fotos design avdelning till någon marknad i framtiden. Vad tycks?
Tror E kommer bli förtjust i dom eftersom hon har svarta vanliga Converse... eller helt galet avundsjuk och vilja ha dom till hennes dockor. Humörssvängningar vet vi vad det är vid det här läget... både beroende på trots och gravidhormoner... =)
Torsdag (igen?!)
Ursäkta min dåligt uppdaterade blogg. Men ni vet ju min status och så här kommer det nog vara framöver nu. Inlägg lite nu och då utan regelbundenhet.
Jag måste erkänna att jag fortfarande är lite kluven över att vara en "bloggerska". Det var egentligen aldrig min tanke men jag får ut mitt arbete på ett sånt bra sätt genom bloggen och responsen jag fått har varit väldigt positiv. Baksidan för egen del är ju dels att det tar tid och är förknippat med ett dåligt samvete när jag inte bloggar... plus att jag går över gränsen till mitt privata jag ibland eftersom det är omöjligt att bara skriva om mig själv som Nordens Fotos ägare... och om företaget i sig.
En kväll i veckan när jag var fast i soffan kom jag in på olika bloggar från olika hörn av världen. Jag slås av hur många som ursäktar sig med att säga att "blogga är egentligen inte min grej, men jag tänkte göra ett försök"... ungefär. Det är så konstigt för mig. Om man inte tycker om att skriva och har lätt att uttrycka sig på det sättet... varför starta en blogg?
Det är väl det facket jag varit lite rädd att hamna i och därför utvärderar jag hela tiden om bloggen är värd att hålla kvar i och värd mitt engagemang. Jag vill inte att det ska bli en strunt-blogg utan största fokus måste ändå ligga på företaget och jobbet... även fast det nu med nya knytet i familjen säkert kommer handla en del om andra saker med. Ni kanske märker av min kluvenhet?
***
Veckan har varit svår ska jag erkänna. Min kropp börjar ta ordentligt med stryk nu och allt går sakta, sakta, sakta. Förutom vid datorn som är en skön omväxling eftersom jag kan jobba undan saker i samma takt som tidigare bara jag sitter vid min redigeringsplats. Skönt att kunna känna sig effektiv på något område!
Just nu redigerar jag och gör färdigt leveransen till mina "luciakunder". Hoppas få iväg det idag, annars ska jag försöka avsluta det nångång under helgen även om E är hemma.
***
Återkommer senare under dagen hoppas jag...
Torsdag...
Jag är så tacksam över att jag har planerat upp min tid på ett bra sätt så här i slutet av graviditeten. Idag jobbar jag med fotoböcker och lite annan redigering. Kul att ha saker att göra även om det är lugnare på fotofronten nu av olika anledningar.
Jag har dock redan bokat in lite barn-och familjefotograferingar till försommaren så det är aldrig för tidigt att höra av sig. Extra smart att vara ute i god tid nu när jag bara kommer jobba lite nu och då.
***
Jag försöker ändra min inställning och förbereda mig på att bebisen kan komma senare än jag tänkt... man vet ju faktiskt inte och det är så lätt att bli galet frustrerad om man förväntar sig att den kommer tidigt, och den sen inte gör det. Har under dom senaste dagarna pratat med två stycken som gick två respektive tre (!) veckor över tiden med sitt andra barn... Gode Gud, jag hoppas det inte kommer hända för då är det helt plötsligt en evighet kvar.
Men det är ju bara att vänta och se. Och härda ut. Inga genvägar finns.
Väskan är packad iaf. Privata kamerans batteri laddat och med tomt minneskort (inte för att det blir mängder av bilder innan man landat hemma igen, men ändå).
***
Någon som har några råd och tips på hur man överlever som tvåbarnsmamma förresten? Hur hinner man med allt, hur orkar man första tiden? Hjälp en oerfaren med lite tips, tack!
Tisdag igen
Då var det tisdag igen. Jag måste säga att jag tycker om tisdagar. Första dagen tillbaka på jobbet för veckan och det är skönt på olika sätt. E var så glad i morse att hon skulle till dagis att hon nästan dansade ut genom dörren utan att säga hej då.
***
Igår hade vi familjedag och vi spenderade förmiddagen på badhuset och sen var vi ute och åt tillsammans. Det är så mysigt att göra lite speciella saker ibland och inte bara låta dagarna gå... Vi brukar försöka utnyttja någon måndag här och där till att bara göra något roligt tillsammans eftersom vi alla är lediga då... som vanliga folks lördagar. Igår var väl antagligen sista familjeutflykten med tre i familjen. E pratar mycket om bebisen och om mammas tjocka mage... undrar vad hon förstår egentligen. (fast vem förstår egentligen vad det är som händer? Helt plötsligt finns det en bebis som tydligen levde i magen förut... ja, konstigt!)
Idag har jag kunnat avsluta några leveranser som ligger här fint på mitt skrivbord nu i väntan på posten. Varje gång jag kan avsluta ett jobb känner jag mig lättad eftersom jag vill ha så lite "måsten" som möjligt som hänger över mig i början av bebistiden. Även om jag såklart ändå kommer pula lite med bilder ibland, blogga och ta lite jobb här och där... men bara i mån av ork, tid och inspiration till en början. Ingen stress, inga måsten.
***
Imorgon ska jag ta mig i kragen och åka till Linköping för att lämna in min reservkamera. Det är en sån där sak som lätt blir uppskjuten i alla evighet... men jag har bara haft den i ett halvår ungefär och den fungerar inte som den ska och känns allmänt opålitlig... och för tillfället går det inte att få liv i den alls. Så imorgon ska jag masa mig till stora staden för att få saken ur världen. Vill helst inte flänga omkring med min finfina kamera i pulkabacken osv och reservkameran är allmänt mer lätthanterlig så jag vill gärna ha den redo för uppdrag.
***
Vi hörs!
Mamma
Mamma min mamma hör mig nu, när jag blir stor så vill jag bli som du
Med blommor som du samlar, och bär om sommaren
Som blåser när jag ramlar, min allra bästa vän
Mamma min mamma hör mig nu, när jag blir stor så vill jag bli som du
Och kunna alla saker du försöker lära mig
Och får jag välja en sak då vill jag precis som dig
Mamma min mamma bästa vän, om det är sant att man föds igen
Då vill jag bli en blomma och att du plockar mig
Och sätter mig i håret så att jag kan krama dig
Mamma min mamma vem är gud? vem gör så att solen lyser gul?
Vem tänder månens lampa? vem talar om att den ska ner?
och om du orkar svara så ska jag inte fråga mer
Du låter lampan lysa på mitt rum när det är kväll
Och jag får somna på din arm en stund, du är så snäll
Mamma min mamma hör mig nu, när jag blir stor så vill jag bli som du
Och kunna alla saker som du försöker lära mig
Och får jag välja en sak då vill jag bli precis som dig
Ja får jag välja en sak, då vill jag bli precis som dig
Med blommor som du samlar, och bär om sommaren
Som blåser när jag ramlar, min allra bästa vän
Mamma min mamma hör mig nu, när jag blir stor så vill jag bli som du
Och kunna alla saker du försöker lära mig
Och får jag välja en sak då vill jag precis som dig
Mamma min mamma bästa vän, om det är sant att man föds igen
Då vill jag bli en blomma och att du plockar mig
Och sätter mig i håret så att jag kan krama dig
Mamma min mamma vem är gud? vem gör så att solen lyser gul?
Vem tänder månens lampa? vem talar om att den ska ner?
och om du orkar svara så ska jag inte fråga mer
Du låter lampan lysa på mitt rum när det är kväll
Och jag får somna på din arm en stund, du är så snäll
Mamma min mamma hör mig nu, när jag blir stor så vill jag bli som du
Och kunna alla saker som du försöker lära mig
Och får jag välja en sak då vill jag bli precis som dig
Ja får jag välja en sak, då vill jag bli precis som dig
Inget är som väntans tider...
Paus i fotoboksjobbet för lite tankar...
Mycket tankar som snurrar i huvudet om dagarna. Eller, mest om nätterna när jag tänker efter... eftersom det är svårt att sova.
Pojke eller flicka? Januari eller februari? Rövhaka eller inte... ? (haha)
Kläderna ligger nu redo i byrån. Väskan är till stor del packad med.
Vaggan står i förrådet fortfarande och jag ska försöka att hålla mig ifrån att göra iordning den tills vi kommer hem från BB faktiskt. Annars tror bara våran katt att han har fått en egen säng... och han lyssnar inte så bra när man förklarar saker för honom tyvärr.
Det finns ju enormt många klyschor och liknande som ska hjälpa en att ta reda på om det är en flicka eller pojke i magen. Förra gången stämde faktiskt det mesta in på tjej vilket ju stämde. Men egentligen tror jag inte så mycket på sånt utan tänker att det mer är tillfälligheter.
För egen del vill jag bara att bebisen ska komma ut nu. Den är ju färdiggödd därinne och ligger mest och gottar till sig. Men å andra sidan vill jag så långt ifrån jul som möjligt... för att födelsedagen och jul inte ska komma för tätt inpå. Tur att det inte finns så mycket man kan göra för att bestämma över det själv. Den kommer när den är redo helt enkelt.
På namnfronten har vi än så länge inget givet namn.
Jag tycker om tanken på att något av namnen ska vara från någon släkting. Det behöver inte vara tilltalsnamnet utan ett andra-eller tredjenamn kanske. E har fått min farmors namn vilket för mig är en jättefin symbol. Min farmor var min ängel och jag är så tacksam att jag hann lära känna henne inte bara som barn utan även som vuxen.
Nu är det färdigfilosoferat för den här gången... Dags för lasagne och sen lite mer redigering innan E dundrar in och bryter tystnaden.
Paparazzi
Läste en intressant artikel nyligen.
På det stora hela handlade det om hur många föräldrar följer sina barn genom en kameralins. Man är så mån om att fånga speciella minnen på bild att man sitter bakom kameran för att fånga stunder man aldrig vill glömma. Frågan är dock om man verkligen får uppleva det som händer eller om man missar dom där fina stunderna bara för att man absolut vill fånga dom på bild? Att se, höra och skapa riktiga minnen och inte bara titta genom en kameralins?
Jag tycker det var en väldigt bra tankeställare... det känns som det lätt blir lite kamerahets i olika sammanhang och alla måste ta precis samma bilder. Och barnen blir mer eller mindre bländade och förföljda av en hög med kameror...
***
Jag hade tänkt på det här en del innan och känner att jag har lagt upp en bra "taktik" ... i brist på bättre ord. På E's luciafest på dagis tex hade jag självklart med min bästa kamera och satt och fingrade på olika inställningar medan barnen bytte om. När dom sen kom intågande la jag ner kameran för en stund. Jag ville att E skulle kunna möta min blick, vinka och allt annat hon ville göra just för att få bekräftelse från mig och D. Och hon var så himla stolt och väldigt mån om att vi skulle se henne. Jag har många fina bilder av det i mitt huvud, dock inte på datorn.
Efter några sånger när dom blivit lite mer varma i kläderna och det inte var lika spännande att vinka till mamma och pappa tog jag fram kameran och fångade några bilder som nu ligger i datorn. Men bilderna till datorn var inte prioritet utan det var upplevelsen och att se och bekräfta vår dotter som var en så otroligt stolt liten tomtegumma.
***
Allt kan ju dock inte en kamera fånga. Det är faktiskt ett väldigt begränsat verktyg om man tänker efter.
Så låt inte dina barn växa upp med "paparazzi-föräldrar". Välj dina tillfällen och våga skippa kameran ibland och bara njut av stunden. Kanske en oväntad uppmaning från en fotograf egentligen?
***
Eller, vad tycker ni?
Wiggy
Wiggy: 0122- 154 00.
Back to work!
Då var det då vardag igen. Dags att sätta sig på kontoret och börja beta av "att-göra"-listan.
Jag har några små uppdrag kvar att göra innan jag går på mammaledighet på heltid ett tag och jag har även lyckats boka in fotograferingar under försommaren som jag kan se fram emot. Just nu är det inte riktigt lämpligt för mig att fota små bebisar eftersom det ofta brukar innebära att jag kravlar omkring på golvet så jag är tacksam för att jag ändå har saker att göra.
Saker som är prioritet är bland annat uppdatera hemsidan och se över min prislista och utbud. Som vanligt har jag även en del efterbeställningar att sätta tänderna i vilket känns som en väldigt bra arbetsuppgift nu. Sen har jag massa saker som är datajobb som jag har skrivit på en lista i väntan på den här tiden... när jag är lite för otymplig för en del jobb men ändå vill jobba.
Nu har jag laddat med kaffe och en fotpall under skrivbordet och då kommer nog dagen gå galant!
Vi hörs nog senare!
Lämna blod!
I dagarna fick jag ett mail från Blodcentralen som tackade för det gångna året som blodgivare. Under året som gick var jag dock inte så aktiv eftersom jag är gravid och man då inte får lämna blod. Men efter amningen är avklarad räknar jag med att vara tillbaka på banan igen.
En sån enkel grej som gör så stor skillnad.
Vid årsskiftet var det cirka 15 000 blodgivare i Östergötland. Många bäckar små... Det kanske är en bra siffra vad vet jag egentligen men jag kan inte låta bli att undra varför det inte är mer? Om man är godkänd som blodgivare är det ju en sån enkel sak. Varför inte vara med och dra ditt strå till stacken?
Rent praktiskt går det till så att man först får lämna blod för att dom ska se om man är godkänd som blodgivare. Om man sen är det får man ett mail eller mess två-fyra gånger per år om att blodbussen kommer en specifik dag till Finspång (om det är där man är registrerad). Man anmäler sig om man kan komma eller avbokar. Det är flexibelt att komma under hela den dagen och inga fasta tider vilket gör att dom allra flesta kan ta sig dit även om man jobbar.
Jag vet att jag tjatar om det här ämnet ... allt jag kan säga är att det kommer jag fortsätta göra. Anmäl dig idag på www.lio.se/blodgivning
För varje blodgivare kan tre personers liv räddas.
En sån enkel grej som gör så stor skillnad.
Vid årsskiftet var det cirka 15 000 blodgivare i Östergötland. Många bäckar små... Det kanske är en bra siffra vad vet jag egentligen men jag kan inte låta bli att undra varför det inte är mer? Om man är godkänd som blodgivare är det ju en sån enkel sak. Varför inte vara med och dra ditt strå till stacken?
Rent praktiskt går det till så att man först får lämna blod för att dom ska se om man är godkänd som blodgivare. Om man sen är det får man ett mail eller mess två-fyra gånger per år om att blodbussen kommer en specifik dag till Finspång (om det är där man är registrerad). Man anmäler sig om man kan komma eller avbokar. Det är flexibelt att komma under hela den dagen och inga fasta tider vilket gör att dom allra flesta kan ta sig dit även om man jobbar.
Jag vet att jag tjatar om det här ämnet ... allt jag kan säga är att det kommer jag fortsätta göra. Anmäl dig idag på www.lio.se/blodgivning
För varje blodgivare kan tre personers liv räddas.
Julkort
Utlovade ju att ni skulle få se lite julkort när allt var skickat och klart. Jag har dock glömt att kolla med kunderna i fråga om dom vill vara med på bloggen så jag lägger helt enkelt upp det jag gjorde till vår familj. Annars är risken stor att det inte blir något alls eftersom julen helt plötsligt känns avlägsen bara för att den är bakom oss nu.
Men visst är det konstigt hur trött man blir på allt juligt så fort julen är över? Så är det för mig i alla fall. Nu är julen bortstädad från vårt hem... förutom möjligtvis lite barr i nåt hörn. =)
Tjejsnack
Åh jag är så sjukt sugen på att köpa kläder. Och gå i affärer.
Tills jag tar några steg och märker att min kropp värker och att jag vaggar fram... men ändå. Suget finns där. Men det är liksom ingen idé att köpa kläder i det här läget. För mig som klassar mig som en fynd-expert haha ... eller nåt är det trist att missa hela julrean. Jag vet att alla brukar säga att det aldrig finns något ändå men lite tröjor och andra klädesplagg brukar kunna gå att hitta om man har lite tålamod. Vilket jag ju inte har i det här läget så det är helt enkelt bara att lägga ner hela tanken.
Var förbi en affär och köpte ett plagg till E och tittade på olika bebisavdelningar. Om det blir en pojke har jag helt plötsligt ingen koll på vad som finns medan jag på tjejavdelningarna har rätt bra koll, vart man ska gå beroende på vad man letar efter för stunden. Vi har inte sådär överdrivet mycket kläder till pyret i magen för vi har gett bort mycket av dom första bebiskläderna till behövande. Men jag försöker ändå hålla mig lite från att köpa nytt ... om inte annat kan man ju (tack och lov) beställa lite på nätet sen om det behövs.
Dom kläderna vi har till pyret har jag nu tvättat och är på väg att läggas i nya byrån. Där ligger även några nappar som ska kokas och ett gosedjur... allt i väntan på bebis.
Idag sa jag till D: Kan du fatta att vi kommer vara fyra i familjen snart? Varpå han svarade "Ja" ... då sa jag "vad bra, för det fattar inte jag så det är ju bra att nån är med". Precis så känns det. Men vi kommer nog in i det rätt fort hoppas jag. Vore väldigt skönt om vi fick ett genombrott i potträningen med E här i krokarna... hon säger att hon ska sluta när bebisen kommer för då kommer den behöva alla blöjor. Risken är dock att det bara är prat... Någon därute som har några tips?
*****
Glöm inte att vara med i oddsningen om datum för er som känner oss privat... Kontakta Victor Karlsson. Och det är fortfarande öppet för alla att skicka in namnförslag... vi har inte kommit så mycket längre alls.
Tillbakablick 2010
Några dagar in på det nya året är man väl mogen för en tillbakablick över 2010? Haha.
Det hände faktiskt mycket under året som gick. Att företaget blev verklighet var självklart en av dom stora händelserna. Det hade så länge varit bara en tanke och diffus dröm och plötsligt kom vi till en punkt där det gällde att kasta sig ut och prova... eller lägga ner tanken och istället undra vad som hade hänt om vi hade vågat.
Nordens Foto har haft ett bra år. Bloggen fyller ett år i dagarna faktiskt men företaget "föddes" inte förrän i april. Det har ju alltså inte varit ett helt år för företaget än och året som kommer kommer ju också vara lite halvt i jobbsynpunkt. Detaljer för hur året kommer se ut väntar vi med att fastställa tills vi har kommit in i det nya livet med den livliga lilla krabaten. Jag återkommer självklart om det.
Under året som gått har jag fått förmånen att jobba mer och mer med folk jag inte känner. Riktiga kunder kanske man kan kalla det haha. Jag har fått väldigt bra respons på att jag åker hem till folk och tar bilder på barnen. Många föräldrar verkar dra sig för att ta med sig barnen till en ateljé eller liknande för att man känner en press att man måste se till så att barnen sköter sig... hur man nu gör det. =) Väldigt positiv respons på upplägget med barn/familjefotograferingar alltså och jag kommer fortsätta på samma spår. Jag hoppas även på att kunna göra lite bröllopsjobb under året som kommer även fast jag inte kommer jobba heltid. Barn och bröllop blir prioritet ett tills vidare.
Vad hände då mer 2010? Företag och bebis i magen, inget kan så klart mäta sig med det så det känns lite futtigt att fortsätta skriva... men ändå.
Jag känner mig fortfarande så himla glad över den resa jag fick göra med min amerikanska vän i början av sommaren. Kvalitetstid med en av mina bästa vänner, på resande fot utan några som helst måsten. Det var jobbigt att vara iväg från E men samtidigt tror jag det var bra för oss som familj att jag fick göra något eget. I och med D's jobb sover han borta ibland lite nu och då och det var skönt att det för en gångs skull i stället var jag som fick lämna hemmet några dagar... och det var såklart helt ljuvligt att komma hem igen.
Jag är en stor förespråkare av kvalitetstid med familjen men jag tror att det även är bra att ibland göra lite egna saker. Man behöver faktiskt inte göra allt tillsammans och man behöver inte älska samma saker. Bara man älskar varandra och prioriterar samma saker. Eller?
2011... ett oskrivet blad än så länge. Bara du bestämmer vad du fyller året med.
"Alla dagar som kom och gick... inte visst jag att det var livet."
Tillbaka på kontoret och jobbar som vanligt igen från den elfte. På återseende!
